Samodling

Jag har föreläst i många år om samodling och nu skall även du få möjligheten till det.
Nuförtiden pratas det mycket om biologisk mångfald, men det glöms allt för lätt bort i trädgårdsodlingen och speciellt i jordbruket. I professionell odling ser man stora fält med samma växter. Här finns inte någon större biologisk mångfald.

I den riktiga naturen ser man däremot på en kvadratmeter många olika växtarter om naturen får spela fritt, det vill säga utan att människan ingriper. Finns det vilda djur som regelbundet betar där, då ökar antalet arter ännu mer. Men så snart människan ingriper försvinner arter, utom när det görs på ett naturligt sätt, till exempel genom lieslåtter.

I den moderna odlingen ser allt prydligt ut, inget ogräs och fina raka rader, kanske lite blandat ändå genom att man har en bädd med morötter bredvid en bädd med sallat. Men annars är det ganska artfattigt i trädgården, likaså på åkern, men där är det än mera monokultur.

Monokultur skapar obalans, där det finns biologisk mångfald är naturen i bäst balans. Ingenting i naturen gäller till hundra procent.

Att en åker eller odlingsplätt är ur balans på grund av människans ingripande kan man se på att där finns mycket av ett ogräs, kanske för mycket. Ogräs ska man egentligen inte kalla dessa växter, man kan hellre säga indikator växt, ibland är de till och med naturens läkande växter.

Tistel och rölleka

Tisteln visar på en sådan obalans. Tisteln växer där strukturen är urusel, kanske för att en plogsula eller något annat har pressat ihop jorden. Då kommer tisteln, tistelfröet gror och växer upp till en planta och dess rötter växer djupt och luckrar upp förhårdningen, och när tisteln sedan dör förmultnar rötterna. Plöjer man inte på nytt har strukturen blivit bättre. Man kallar tisteln för en samodlingsväxt eftersom den kan förbereda jorden för nästa års växter.

Blir det för många tistlar får man betrakta allt som en förberedelse för nästa års växter och vänta tills tisteln blommar som finast och då plocka bort alla blommor eller hela växten. Plockar man bort alla blommor dör tisteln och nästa år kommer det sällan några nya på samma ställe. När tisteln blommar är rotreserverna uttömda, eftersom all näring går till blomningen för att säkerställa tistelns fortlevnad.

Ett annat exempel där naturen själv läker tillfällig obalans är röllekan. Där röllekan växer kan man vara säker på att det råder brist på kalium. Naturen löser problemet genom att just där gror ett röllekafrö som kanske legat i många år och väntat på rätt tillfälle. Det gror när jordens kaliumhalt har sjunkit under en viss nivå; då stimuleras grobarheten hos fröet. Röllekan alstrar kalium ur andra element som finns tillgängliga genom biotransformation (prof. Louis Kervran) och ger då kalium till jorden när växten dör och förmultnar. Därför är det nyttigt att låta röllekan vara kvar där den står.

Detta är ett slags samodling, en växt hjälper andra växter. Samodling är en teknik att kombinera olika växter i ett särskilt syfte, till exempel mot insektsangrepp.

Syftet med samodling

• Attrahera nyttiga insekter eller andra nyttiga djur.
• Avskräcka skadliga insekter eller andra skadliga djur, genom t.ex. doft.
• Vissa växter höjer aromen hos andra.
• Vissa växter höjer smaken hos andra.
• Vissa växter höjer avkastningen hos andra.
• Vissa växter minskar avkastningen hos andra växter.
• Vissa växter höjer produktionen av eteriska oljor hos andra växter.
• Tillfoga näringsämnen som är nyttiga för andra växter.
• Det är vackert att se en trädgård med blandade sorter och färger.
• Skydda växter mot svamp och mögel.

För att minska behovet av handelsgödsel och bekämpningsmedel är det också intressant med samodling, exempelvis klöver bland kål eller som insådd i spannmål.

Ekologiska odlare som tillämpar samodling måste noggrant planera säsongen. Vad ska man odla? Vilka samodlingspartners ska man välja för att nå en så naturlig och problemfri odling som möjligt?

Tänk på att det finns växter som inte ska odlas ihop eftersom de har en negativ verkan på varandra; lök och bönor till exempel trivs inte tillsammans. Däremot har gräslök och rosor positiv verkan på varandra. Gräslöken ger rosorna bättre doft och gör dem mindre känsliga för svartfläcksjuka.

Ogräs kan ha både positiv och negativ verkan. Därför bör man se till att inte ogräset tar överhand. Men man ska inte plocka rent. Ogräs kan alltså vara en samodlingsväxt.

Vad som är viktigt för att över huvud tagit lyckas med ekologisk odling och samodling är att ha en bra och mångårig växtföljd. Växtföljd är samodling på längre sikt.

Samodling sker inte bara mellan levande varelser ovanför jorden, utan också under jordens yta, nämligen samverkan mellan växternas hårrötter och mikrolivet i jorden. Kvävebindande växter som ärtor/bönor/klöver som tar upp luftens oorganiska kväve och omvandlar till organisk kväve via bakterien Rhizobium, är också en form av samodling.

För att få en så effektiv samodling som möjligt bör man se till att:

• Anpassa jorden till den växt som ska växa där.
• Välja växter till jorden man har.
• Jorden har rätt näringstillstånd och rätt pH.
• Jorden har en bra struktur, är vattensamlande (humusrik) men ändå genomsläpplig.
• Mikrolivet har en bra kondition och rik mångfald.
• Man odlar på ett naturligt sätt utan kemiska tillsatser, bekämpningsmedel och utan genbehandlade/GMO växter.

En fördel med samodling är att man hela odlingssäsongen kan ha jorden täckt med växter vilket är bra för mikrolivet, man får mindre ogräs att kämpa mot, eroderingen och urlakningen blir minimal. Genom samodling suger man inte ensidigt ut jorden vilket man gör i en monokultur.

Praktiska exempel på samodling

Tagetes hjälper växter mot nematoder genom att den producerar ett nematodgift.

Anis och koriander odlade tillsammans gör att de gror bättre båda två.

Höga solälskande växter ihop med lägre skuggälskande växter: Havre eller korn med insådd för att få fram vall. Havren/kornet fungerar som skyddsväxt.

Klöver i landet ger organiskt kväve och håller ogräset nere. Dessutom blir det mindre urlakning av näringsämnen. Det är också vanligt att blanda vitklöver i gräsfröet när man sår en ny gräsmatta. Efter en längre torrperiod har man ändå kvar en gräsmatta, då vitklövern gör att gräset klarar torkan.

Exempel på ”samodling” av djur och växter: Lägg fiskavfall från insjöfisk i planteringshålet när man planterar tomater. Detta ger extra stora och fina tomater.

Exempel på ”samodling” av saker och växter: Gräv ner några rostiga spikar intill rosenbusken. Man får då friska plantor utan insektsangrepp och utan mjöldagg.

Kål. Vitkål har fördel av att växa ihop med bland annat basilika, bondbönor, dragon, isop, anis, dill, timjan, selleri, indiankrasse, oregano, malört, salvia, rosmarin och renfana. Till nackdel för vitkål är jordgubbar, störbönor, vit senap, tagetes, vinruta och sallat. Kålens tillväxt befrämjas av dill, kamomill, mynta, salvia, malört, rosmarin och bönor. Kål skyddar selleri mot rost, bladselleri skyddar kål mot kålfjäril. Mellan kålraderna är det bra med klöver och haricots verts mot löss, kålfluga och kålmask. Krusmynta och pepparmynta ökar smaken och vigören av kål, men odla myntan i krukor annars blir den lätt ett ogräs, också ur växtföljdens synpunkt. Lök höjer tillväxten och avkastningen hos brysselkål. Dill och mynta ger broccoli en bättre tillväxt. Bönor, selleri, lök och potatis ger blomkål en bättre smak och tillväxt.

Rosor trivs bra ihop med malva, temynta, citronmeliss, söt stenört (Alyssum), kejsarkrona, liljor, lök, strandkrassing (Lobularia), spenat, näva (Geranium), revsuga (Ajuga reptans), tagetes, renfana, valeriana, gurkört, buxbom, rölleka, kattmynta, häckfuchsia, scharlakans-fuchsia, mattram och jungfru i det gröna. Lök tillsammans med rosor ger en starkare färg och en intensivare doft. Vitlök höjer rosens arom, oljehalt, doft. Tillsammans med gräslök motverkas svartfläcksjuka. Lavendel, salvia, timjan och isop är bra mot bladlöss på rosor.

Spannmål. Blåklint och råglosta höjer rågens avkastning. Vete har fördel av bondbönor, ärtor, spenat, klöver och sojabönor. Spannmålens tillväxt stimuleras av groblad, svartkämpar, rödklöver, lucern, esparsett, rödplister, blåklint och små mängder kamomill. Vete stimuleras av kamomill, åkerklätt och vitsenap. En bra blandning i veteutsädet är 1 gram kamomill, 1 gram åkerklätt och 1 gram vitsenap i 100 kilo utsäde. Odla inte råg nära vete då blir vetets tillväxt sämre. Vallmo är speciellt dåligt för korn.

Fruktodling. Vissa växter håller insekter och sjukdomar i schack. Vitlök hjälper mot knoppätande fåglar samt mot monilia. Plantera gräslök och vitklöver mellan träden, pepparrot, tagetes, pepparmynta, åbrodd, indiankrasse och timjan. Maskros är särskilt fördelaktig hos äpple och plommon. Renfana, vitsenap och cyklamen hjälper mot parasiter på träden. Häng upp lökringar i träden när frukten mognar, fåglarna äter då inte på frukterna.

Blommor. Blanda med kamomill, kungsljus, ringblomma, tagetes och solhatt. Blommor skyddas av lökväxter som stärker blommornas dofter. Det är effektivt att spruta kallt kaffe/svart te på blommorna om de fått bladlöss. Man kan också hälla detta på jorden intill plantorna.

Tomater. Gurkört ger tidigare tomater. Rödbladig basilika stimulerar tillväxten och smaken av tomat, i viss mån produktionen. I växthuset: Med Tagetes erecta slipper man vita flygare. Tomat tillsammans med sparris, basilika, morot, lök, persilja, salvia ger bättre tillväxt och smak. Bönor, tomat och majs ger bättre tillväxt för alla tre. Brännässlor mot mögel samtidigt som tomaterna håller längre. Med ringblomma och tagetes bättre tomatproduktion. Tomater tycker inte om kålrabbi, betor, potatis, ärtor, fänkål, jungfrun i det gröna (Nigella damascena), malört och svart valnöt.

Potatis. Bra att odla nära potatis är åkerbönor, indiankrasse, kål, pepparrot (helst i krukor eller runt potatislandet), persilja, majs, sallat, tagetes, lin, dill, ringblomma, ärtor, selleri, renfana, buskbönor, lök och äggplanta mot Coloradobaggen (behövs ej GMO), bondbönor mot bladlöss, maskros ger resistens mot sjukdomar. Följande växter bör inte odlas nära potatis: hallon, pumpa, squash, melon, tomat, gurka, vete, fruktträd och trädgårdsmålla. Solros bromsar potatisens tillväxt. Följande växter bör inte odlas året innan: ärtor, havre och korn, då finns det risk för skorv. Sojabönor året innan ger mindre skorv.