Barnens inre värld

När jag var liten så gjorde jag en massa hyss.
Dessa hyss var ett sätt för mig att bli sedd, det vet jag idag.

Vad jag inte förstod som barn var att, min mamma inte kunde visa kärlek till andra, hon älskade inte sig själv och när hon var barn så fick hon inte den kärlek och uppskattning hon borde ha fått.
Detta tog hon med sig som sin sanning in i hennes vuxenliv, från sin mor och far.
Då hon inte fått bekräftelse på kärlek och mormor eller morfar aldrig sa att hon är bra som hon är, så fanns inte detta inom henne.
Hur skulle hon kunna ge något hon inte hade inom sig själv!

Som barn ville jag ha kärlek och uppmärksamhet oavsett hur, precis som alla barn.
Ett minne jag har är att jag absolut inte fick sitta i mammas knä men, när hon hade besök av någon väninna så hoppade jag upp i knät på henne, för då visste jag att hon inte kunde neka mig det.
Tyvärr så fick jag höra det både på avian och rätan efteråt att jag hade stört hennes stund med väninnan.
Men jag hade åtminstone fått sitta i knät en stund.

Pappa jobbade för det mesta och när han kom hem så skulle vi barn vara tysta och lugna.
Men som barn så ville jag vara med pappa också.
Jag följde med honom in till garaget när han lagade bilen eller något annat och då jag är en flicka som behöver bli sedd så formade jag om mig till en pojke för att få vara med pappa och lära mig allt som pappa kunde.
Detta var ett sätt att bli accepterad av pappa.
Som barn så gjorde jag allt för att bli sedd av de vuxna.
Jag ville visa att jag finns HÄR, SE MIG!
Jag ville ha kärlek, det vill alla barn ha.

Min mamma och pappa skrek ofta åt varandra.
Jag trodde de skrek på varandra och att det var mitt fel, att jag hade orsakat detta.
Detta skapade att jag kände mig oduglig.

När jag växte upp så var det ok att få stryk.
Så när jag hade gjort något som de vuxna inte tyckte att jag skulle ha gjort så skrek de på mig och så fick jag stryk.
Då såg de mig och de sa något åt mig.
Jag fick uppmärksamhet!

Efter flera år av hyss så hittade jag ett annat sätt att agera på för att visa att jag finns och det var att bli bror duktig.
Jag hjälpte till i alla lägen och jag tog ett ansvar för mina syskon men även för mina föräldrar för när jag gjorde saker åt andra så kände jag att jag dög.

Idag vet jag att detta beteende inte är ok för det har följt mig in i vuxenlivet.
Jag blir bara sedd när jag hjälper andra, jag blir bara accepterad så länge jag gör det andra förväntar sig att jag skall göra.


När jag fick barn så började jag att uppfostra dem på ett liknande sätt.
Varför, det var så här vet jag idag och jag vet också att jag redan efter några år började fundera på, vad är det jag håller på med.
Allt kom till mig när jag skrek på min son för något han gjort och så plötsligt säger min son – Mamma varför skriker du åt mig och jag svarar – Du hör ju inte vad jag säger.
En film spelas upp framför mitt inre där min pappa skriker åt mig och jag frågar honom – Varför skriker du på mig och han svarar – För att du inte hör mig.
Efter det så förstod jag att detta kom till mig för att jag skall lära mig att det inte är rätt sätt att agera på.

Allt handlar om att se varje individ för vem den är och acceptera sig själv för den man är.
Kärlek är det viktigaste vi kan ge och när vi ger så får vi tusenfalt tillbaka.

Jag älskar alla mina barn och barnbarn och de är perfekta och unika.
Jag älskar mig själv för den jag är och jag har förlåtit mina föräldrar för det de har gjort mot mig och jag är oerhört tacksam för det jag har lärt mig på vägen till att bli den fantastiska människan jag är idag.

Alla är perfekta och unika.
Du är perfekt och unik.
Så varför vill du vara som någon annan, du är ju redan perfekt och unik.
Det är så i hela universum!
det finns inte två likadana planeter,sjöar, hav, blad, grässtrån,träd, stenar, fåglar, fiskar, hundar, katter mm.
Vi är alla perfekta och unika, det är så det skall vara.
Människan är den enda i djurvärlden som vill vara som någon annan.
Det är EGOT som har tagit över!

Gå nu tillbaka till din barndom och hitta orsaker till varför du gör som du gör.
Vad är det för falska föreställningar du har i ditt omedvetna sinne som du har tagit till dig som din sanning.
Kommer de från din mor eller far!
Ibland kommer de från samhället, tv, radio eller skolvärlden/dagis.
Hitta, vem sa det! Vem gjorde det! Finn andras sanningar som har fastnat i dig.

Ha nu en trevlig, kärleksfull dag och säg dagligen
JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV!
Du är perfekt!
Du är unik!
/Tuija